(Tredje delen av min dokumentation av mitt arbete med ”Belgradtavlan”. Bilden ovan visar skissen som jag har fått av min kund)
Det roar mig att beskriva mig själv som rebellisk och upprorisk och jag gör det ofta. I många fall är jag nog trotsigare än de flesta men det finns vissa områden där den duktiga flickan i mig har svårt för att överskrida gränser.
Min kund kom som bestämt i torsdags och inför mötet hade mina dagar färgats av en bubblande oro. Jag har följt hennes skiss och nu skulle jag presentera min. Jag hoppades innerligt att vi hade samma tavla i vår vision. Jag visste dock undermedvetet att jag hade varit alldeles för laglydig i mitt skissande men jag ville ju visa hur duktig jag är och att jag har koll på både vinklar och proportioner.
I det stora hela verkade min kund nöjd och det som hon ville ändra på var vissa storlekar på byggnader. Det var som om någon tog mig i handen och sade, ”Det är ok Jenni, du får lov att bryta mot reglerna. Jag står vid din sida och jag kommer att stötta dig när du blir osäker.” Det var en härlig upplevelse och det gav mig massor med ny energi.
Jag fortsätter nu att följa min kunds skiss och jag börjar kunna se tavlan genom hennes ögon. Men för säkerhets skull har jag bett henne att komma hit igen om en veckas tid. Må så vara att jag är tillbaka på min hemmaplan igen, men jag gillade bekräftelsen och om jag känner mig själv rätt kommer det att finnas nya rädslor och nya frågor när det är dags för nästa möte.
Jenni Berndtson
http://www.jbdesign.nu/
Andra bloggar om: böcker, författare, konstnärer, konst, Jenni Berndtson, litteratur, Belgrad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar