Det går inte fort. . .

Det här är andra delen av min dokumentation här på bloggen av mitt arbete med ”Belgradtavlan”.

Jag måste säga att det här är en resa i alla dess bemärkelser. Jag ska få plats med ett trettiotal motiv på min tavla. Tavlan som jag nu arbetar med ska visa staden Belgrad, sedd genom min kunds ögon. Det som är viktigt för henne ska betonas i storlek, placering och detaljer, även om verkligheten är en annan. Detta medför att jag måste bryta mot vissa fysiska lagar och det passar mig som person fantastiskt bra, jag ska bara klura ut hur jag ska komma undan med mina lagbrott.

Det är inte ofta som jag drar ut på någonting så här länge men jag gissar att när jag väl sätter igång med penslarna så kommer det att gå undan. Just nu är jag fast i ett okänt territorium. I normala fall när jag ska måla häller jag upp färg på paletten, inväntar känslan som säger att det är dags och börjar måla, sedan brukar det mesta ge sig efterhand och när tavlan är klar, vilket också brukar signaleras genom en känsla, signerar jag den och går vidare i livet.

Min Belgradtavla kräver en helt annan uppmärksamhet av mig. Den är inte intresserad av att bli till av en känslostyrd konstnärinna. Den kräver att alla motiv ska ha sina exakta platser innan den tillåter mig att börja med penselarbetet. Nu är ju min Belgradtavla min ögonsten för tillfället så givetvis ska den få vad än den kräver. Det är bara det att jag inte har någon speciellt imponerande erfarenhet av att skissa och att planera. Inte i konstnärliga sammanhang i alla fall, och det är det som är tidskrävande för mig, inte skissandet i sig, men utplaceringen av motiven. När jag målar med penslar löser jag mina problem i samma stund som de uppstår. I skissarbetet behöver jag ta hänsyn till vilka problem som kan komma att uppstå. Allt det här är synnerligen nytt och intressant för mig och jag börjar förstå vad det är jag håller på med. Jag har dessutom fuskat lite och testat ett par saker, med pensel så klart, och det hela börjar falla på plats i mitt huvud nu. Men jag saknar mina penslar det är ett som är säkert.

Den 28/2 kommer kunden hit till galleriet för att godkänna skissen så det är fortfarande gott om tid. Men som sagt, det går inte fort. . .

Jenni Berndtson
http://www.jbdesign.nu/

Andra bloggar om: böcker, författare, konstnärer, konst, Jenni Berndtson, litteratur, Belgrad

Spirande vårgrönska på Gråbröders Blommor

Nu kan du under februari, mars och april få experimentera med blommor, färg och form på Gamla Väster. Det är Gråbröders Blommor som arrangerar inspirationskvällar med blomsterlust och färgglädje som tema. Tycker du att det är roligt att arrangera snittblommor och andra växter? Då är detta någonting för dig. Passa på att fånga in våren och börja njuta redan nu. Läs mer om Gråbröders Inspirationskvällar på Gamlaväster.se´s anslagstavla.
Till Anslagstavlan

Andra Bloggar om: blommor, kurser, Gamla Väster

I Love G V tröjan är här!

Lagom till Alla Hjärtans Dag kom stans snyggaste T-shirt till Gamla Väster!
En riktig glädjespridare anser vi här på redaktionen och vi passar samtidigt på att önska alla riktigt mycket kärlek. . .

Ett sällsynt fall av tavelskräck

I fredags i förra veckan fick jag en duk levererad till mitt studiogalleri på Gamla Väster. Det är ingen speciellt ovanlig händelse i sig, jag omsätter i vanliga fall ett ganska imponerande antal dukar, det sällsynta med den här duken är dels storleken, dels motiven som den så småningom kommer att prydas av.

Duken är två och en halv meter lång och sjuttio centimeter hög och under de närmaste veckorna kommer den att förvandlas till en tavla föreställande staden Belgrad.
När jag fick beställningen upplevde jag alla möjliga känslor på en gång. Skräck, glädje, osäkerhet, förvirring inför tekniska problem och lösningar, förväntansfullhet och iver över att få sätta igång. Under tiden som jag lyssnade på vad min kund förväntade sig av mig och hennes känslor kring tavlan som jag nu hade fått uppdraget att måla började en annan känsla sprida sig genom min kropp, jag kände mig ärad. Hon hade valt ut mig till att måla hennes Belgrad, hon överlät till mig att återge staden så som hon ser och älskar den och det är detta faktum som gör den här tavlan så speciell för mig.

Som med så många andra känslor så leder en till en annan och när duken väl anlände i fredags hade alla känslor av ära förvandlats till ren skräck och panik. Jag spenderade en lång stund åt att betrakta den enorma vita tavelduken och jag kände mig som om jag vore ungefär tre centimeter hög. Jag har alltid känt till begreppet tavelskräck men det här var nog första gången som jag upplevde det på riktigt. Trots att jag hade gått igenom tavlan tusen gånger i mitt huvud sedan jag fick beställningen kände jag mig inte redo. Jag tittade på klockan, konstaterade att det var för sent att börja måla, låste galleriet och gick hem för att fira helg.

När jag återvände till galleriet i måndags var jag fortfarande inte redo, däremot hade jag haft en dialog med mig själv under helgen och kommit fram till ett par viktiga saker.

Jag har äntligen lärt känna mig själv och jag vet hur jag fungerar, både som person och som konstutövare. Det är så många aspekter som måste vara i harmoni för att jag ska kunna måla och i det här fallet hade mitt självförtroende, som är en av de viktigaste ingredienserna, inte hunnit ikapp uppgiften som jag står inför. Det var därför som jag kände mig så liten. Nu har jag tack och lov målat sedan mitten av nittiotalet och jag har en del erfarenhet, både när det gäller själva yrkesutövandet men också när det gäller mig själv och på måndagen hade jag vuxit med en halvmeter. Istället för att börja stressa och banna mig själv för att jag inte målade gjorde jag annat samtidigt som jag väntade. Jag väntade på att alla mina verktyg skulle växa sig stora och starka, jag väntade på att kanalen till min kreativa källa skulle öppnas och att energierna skulle börja flöda. I går kväll var jag tillbaka i mina 181 centimetrar och mycket riktigt så hade tavlan en blå himmel när jag gick hem.

Jag får ofta frågan om hur lång tid det tar att måla en tavla. Jag har sällan något bra svar eftersom jag dels inte vet varför frågan är intressant och dels för att jag inte vet vilken typ av tid jag ska räkna med. Ska jag ta hänsyn till väntandet och oroandet, den tekniska planeringen eller bara den effektiva målartiden? Nu har jag ett guldläge att dokumentera framskidandet av en tavla av imponerande mått och jag tänker göra det här på bloggen.

Andra människor som har gjort annorlunda val än vad jag har gjort i livet reser till andra länder och platser. Jag spenderar mestadels av min tid här på Gamla Väster, kroppsligen i alla fall. Nu ska jag däremot göra en mental resa till Belgrad och jag hoppas att du vill följa med mig här framöver.

Jenni Berndtson
http://www.jbdesign.nu/

Andra Bloggar om: Konst, Jenni Berndtson, Gamla Väster

Det låter som en dröm . . .

Nytt år, nya löften, nya föresatser och nya tag.

Kring årsskiftet är det naturligt för oss att fundera över vad vi kan göra bättre under det kommande året. Träningslöften och hälsostrategier brukar ligga högt på listan. Det är därför alltid lika frustrerande när alla mål och avsikter om en vackrare och hälsosammare kropp krockar med verkligheten, förvandlas till ett dåligt samvete och till slut suddas ut. Tyvärr är detta fenomen allt för vanligt och kan drabba även den bäste, därför kan det vara intressant att spekulera kring varför det är på detta viset.

Livet belönar handling, inte fantasier. För att åstadkomma resultat måste vi agera, vi måste ha ett långsiktigt mål och vi måste ha en strategi för att nå vårt mål. På vägen mot vårt mål behöver vi ha mätbara delmål och under tiden som vi kämpar behöver vi bli belönade. Det ligger i vår natur att uppleva dessa realiteter som besvärliga och som hinder för att vi ska fullfölja våra planer. När varken energin eller dygnet räcker till är det lätt att fuska med träningen och ännu en gång tillåta misslyckandet få övertag i våra liv.

Men till alla de som har börjat och slutat igen, här kommer glädjande nyheter; det behöver inte vara svårt att träna längre! Ge dig själv 10 till 20 minuter, två till tre dagar i veckan från ditt vanliga liv och börja vibrera! Ja, du läste rätt, 10 till 20 minuter, två till tre dagar i veckan är fullständigt tillräckligt för att du ska nå framgång. Det kan låta som en dröm, men den här drömmen är verklig och ligger på Grynbodgatan på Gamla Väster i Malmö.

Vibrationsträning har verkligen alla de ingredienser som behövs för att du ska kunna hålla dina egna löften till dig själv. Man utför olika stillastående övningar på en platta som vibrerar. Dessa vibrationer försöker kroppen dämpa genom att spänna musklerna. Detta ger en mycket snabb styrkeökning. 20 – 60 sekunder i taget kan du utmana dig själv och belöningen kommer fortare än med någon annan träningsmetod. Vibrationsträning påverkar dessutom våra hormoner, både tillväxthormons-, könshormons- och serotoninnivåerna ökar, samtidigt som stresshormonet kortisol sjunker med 36 % efter bara 10 minuters träning.

Styrka, smidighet, balans, återhämtning efter graviditet, ökad blodcirkulation, fettförbränning, är bara några av de fördelar som du har att vinna på att prioritera 20 minuter åt dig själv. De långtgående positiva effekterna är naturligtvis ovärderliga men de direkta belöningarna gör vibrationsträningen till någonting som vi faktiskt kan genomföra. Som om detta inte vore nog så är risken för träningsvärk liten eftersom du får en 50%-ig ökning av blodgenomströmningen, slaggprodukterna spolas ut med blodet och du kommer att må som en kunglighet.

Håkan Brock, styrketräningsinstruktör på Vibrera, massageterapeut och f d proffsboxare, säger;
Min egen träning med vibrationsträning började sommaren 2005, när jag köpte en platta som jag hade i köket ett par månader. Jag har varit aktiv med idrott sedan barnsben och från mitten på nittiotalet tränat styrketräning fem till sju timmar per vecka, samt löptränat tre, fyra dagar i veckan. Så omställningen att bara träna 3x20 minuter per vecka var en stor förändring i mitt liv. Jag fortsatte dock att springa ett par dagar i veckan och det var det som fick mig att upptäcka vibrationsträningens effektivitet. Det första jag märkte var att löpsteget blev mycket längre, jag sprang fortare. Vibrationsträning är snabbstyrka, vilket gjorde att explosiviteten i steget blev bättre och därav längre steg. En annan positiv effekt som kom fort var att jag blev av med en problematisk tennisarmbåge.

Historik.
Vibrationsträning hade sin start i Sovjet på 60 - talet, träningen gav snabbt ett försprång inom elitidrotten. Efter murens fall -89 kom tekniken över till väst och fick ett fäste i idrotten inom NASA.

Läs mer om vibrationsträning på: Vibrera.com

Andra Bloggar om: träning, vibrera, Gamla Väster