Everything that has a beginning . . .

...has an end.

Belgradtavlan (Läs tidigare bloggar) kom hem till sin ägare och hänger sedan 23 tiden igår kväll på sin plats. Den är inte längre 2,5 meter utan 3.6 och en hel del motiv har tillkommit.

Jag både började och avslutade 2008 med Belgradtavlan och kan inte låta bli att undra vart jag ska bege mig 2009. Med denna stillsamma undran vill jag avsluta detta året och önska alla ett Gott Slut. Vi ses igen och då med nya visioner, nya tavlor och nya äventyr...

Jenni
jbdesign.nu

Andra bloggar om: konstnärer, konst, Jenni Berndtson, Belgrad

Oväntat besök!

.


Se vem som kom och hälsade på! Min gamle vän Belgradtavlan.
(Läs tidigare bloggar)

Trots sina imponerande 2,5 meter ska nu Belgradtavlan breddas med hjälp av två dukar på vardera sida. Inte för att det var något fel på tavlan från första början, kunden vill helt enkelt bara ha mer! Och i min värld är sådana saker fullständigt självklara.

Jag återkommer givetvis med bilder efterhand som de nya tavlorna tar form.

Jenni
jbdesign.nu

Andra bloggar om: konstnärer, konst, Jenni Berndtson, Belgrad

En bild säger mer än en himla massa ord

.

Den här gången blir det ingen utläggning kring hur skönt/tomt det känns efter att ha avslutat mitt stora projekt. Jag har inte heller kommit fram till hur lång tid det egentligen tar att måla en tavla, jag vet bara att en tavla blir klar när den själv vill. Det enda jag vill inflika är att mitt självförtroende har stigit flera grader och jag har insett att man verkligen kan klara av allt som man bestämmer sig för.

Jag låter tavlan tala för sig själv genom att länka till min sida, och återgår till nya utmaningar och nya erövringar.

http://www.jbdesign.nu/belgrad.html

Jenni Berndtson

Andra bloggar om: Gamla Väster, konstnärer, konst, Jenni Berndtson, Belgrad

Blogga om att måla + Måla samtidigt = Dålig Idé

Jag har nyligen insett att det här med bollar i luften och koll på läget inte längre verkar vara någonting för mig. Min duktiga flicka har kapitulerat och nuförtiden är jag ganska egoistisk.

Under tidsåldrar har kvinnor hånat män för deras avsaknad av simultankapacitet men jag skulle vilja påstå att män har mer koll på läget än vad de flesta av oss bollande kvinnor någonsin kommer att kunna greppa om. ”En sak i taget” är numera min melodi. Det tar emot och jag får kämpa, men jag har bestämt mig, jag vägrar att stressa.

Man kanske kan kalla det här för en liten förklaring/ursäkt till varför det blev ett glapp i mitt bloggande kring Belgradtavlan, och det är kanske precis vad det är. Men det gick helt enkelt inte att skriva om att måla, samtidigt som jag målade. Paradoxalt? Säkert, men det ingenting som jag tänker analysera i nuet. Jag kan bara konstatera att tavlan blir klar den här veckan och nu sitter jag här och skriver om den igen.

Jag bjuder på en detaljbild idag. Nästa vecka kommer jag att ladda upp bilder på mitt mästerverk på min hemsida, (om jag inte har någonting annat som måste göras samtidigt förståss).

Jenni Berndtson
http://www.jbdesign.nu/

Vuk Stefanović Karadžić
År 1818 utgav Karadžić en serbisk grammatik, som utgör basen för moderna serbiska, kroatiska och bosniska språket. Karadžić välbekanta motto var "Pisi kako govoris, govori kako pises" (Skriv som du talar, tala som du skriver). (wikipedia)

Andra bloggar om: Gamla Väster, böcker, författare, konstnärer, konst, Jenni Berndtson, litteratur, Belgrad

Älskade Deadlines . . .

Fjärde delen av min dokumentation av mitt arbete med ”Belgradtavlan”.

Jag älskar deadlines. Det är någonting som händer i min kropp och i mitt undermedvetna. Det är som om kroppen och själen ställer in sig efter en osynlig klocka och sedan händer allting på en gång, precis i rätt tid. Jag mobiliserar alla mina krafter utan någon som helst ansträngning och saker och ting blir gjorda i en rasande fart. All prestationsångest tycks vara borta när en deadline närmar sig.
Jag har sedan många år tillbaka förstått att tidspress är en viktig ingrediens i mitt skapande och jag har faktiskt börjat förlita mig på de flöden som automatiskt går igång varje gång en deadline bestäms. Trots att fenomenet är välkänt blir jag lika imponerad varje gång det inträffar och nu har det hänt igen. Idag eller imorgon kommer min kund in för att hjälpa mig vidare med tavlan och jag hoppas innerligt att vi sätter en ny deadline för nästa etapp i arbetet.

“A wizard is never late, nor is he early, he arrives precisely when he means to”

Gandalf

J. R. R. Tolkien

Jenni Berndtson
http://www.jbdesign.nu/

Andra bloggar om: Gamla Väster, böcker, författare, konstnärer, konst, Jenni Berndtson, litteratur, Belgrad

Det är inte klokt så väluppfostrad jag är…

(Tredje delen av min dokumentation av mitt arbete med ”Belgradtavlan”. Bilden ovan visar skissen som jag har fått av min kund)

Det roar mig att beskriva mig själv som rebellisk och upprorisk och jag gör det ofta. I många fall är jag nog trotsigare än de flesta men det finns vissa områden där den duktiga flickan i mig har svårt för att överskrida gränser.

Min kund kom som bestämt i torsdags och inför mötet hade mina dagar färgats av en bubblande oro. Jag har följt hennes skiss och nu skulle jag presentera min. Jag hoppades innerligt att vi hade samma tavla i vår vision. Jag visste dock undermedvetet att jag hade varit alldeles för laglydig i mitt skissande men jag ville ju visa hur duktig jag är och att jag har koll på både vinklar och proportioner.

I det stora hela verkade min kund nöjd och det som hon ville ändra på var vissa storlekar på byggnader. Det var som om någon tog mig i handen och sade, ”Det är ok Jenni, du får lov att bryta mot reglerna. Jag står vid din sida och jag kommer att stötta dig när du blir osäker.” Det var en härlig upplevelse och det gav mig massor med ny energi.

Jag fortsätter nu att följa min kunds skiss och jag börjar kunna se tavlan genom hennes ögon. Men för säkerhets skull har jag bett henne att komma hit igen om en veckas tid. Må så vara att jag är tillbaka på min hemmaplan igen, men jag gillade bekräftelsen och om jag känner mig själv rätt kommer det att finnas nya rädslor och nya frågor när det är dags för nästa möte.


Jenni Berndtson
http://www.jbdesign.nu/

Andra bloggar om: böcker, författare, konstnärer, konst, Jenni Berndtson, litteratur, Belgrad

Det går inte fort. . .

Det här är andra delen av min dokumentation här på bloggen av mitt arbete med ”Belgradtavlan”.

Jag måste säga att det här är en resa i alla dess bemärkelser. Jag ska få plats med ett trettiotal motiv på min tavla. Tavlan som jag nu arbetar med ska visa staden Belgrad, sedd genom min kunds ögon. Det som är viktigt för henne ska betonas i storlek, placering och detaljer, även om verkligheten är en annan. Detta medför att jag måste bryta mot vissa fysiska lagar och det passar mig som person fantastiskt bra, jag ska bara klura ut hur jag ska komma undan med mina lagbrott.

Det är inte ofta som jag drar ut på någonting så här länge men jag gissar att när jag väl sätter igång med penslarna så kommer det att gå undan. Just nu är jag fast i ett okänt territorium. I normala fall när jag ska måla häller jag upp färg på paletten, inväntar känslan som säger att det är dags och börjar måla, sedan brukar det mesta ge sig efterhand och när tavlan är klar, vilket också brukar signaleras genom en känsla, signerar jag den och går vidare i livet.

Min Belgradtavla kräver en helt annan uppmärksamhet av mig. Den är inte intresserad av att bli till av en känslostyrd konstnärinna. Den kräver att alla motiv ska ha sina exakta platser innan den tillåter mig att börja med penselarbetet. Nu är ju min Belgradtavla min ögonsten för tillfället så givetvis ska den få vad än den kräver. Det är bara det att jag inte har någon speciellt imponerande erfarenhet av att skissa och att planera. Inte i konstnärliga sammanhang i alla fall, och det är det som är tidskrävande för mig, inte skissandet i sig, men utplaceringen av motiven. När jag målar med penslar löser jag mina problem i samma stund som de uppstår. I skissarbetet behöver jag ta hänsyn till vilka problem som kan komma att uppstå. Allt det här är synnerligen nytt och intressant för mig och jag börjar förstå vad det är jag håller på med. Jag har dessutom fuskat lite och testat ett par saker, med pensel så klart, och det hela börjar falla på plats i mitt huvud nu. Men jag saknar mina penslar det är ett som är säkert.

Den 28/2 kommer kunden hit till galleriet för att godkänna skissen så det är fortfarande gott om tid. Men som sagt, det går inte fort. . .

Jenni Berndtson
http://www.jbdesign.nu/

Andra bloggar om: böcker, författare, konstnärer, konst, Jenni Berndtson, litteratur, Belgrad

Ett sällsynt fall av tavelskräck

I fredags i förra veckan fick jag en duk levererad till mitt studiogalleri på Gamla Väster. Det är ingen speciellt ovanlig händelse i sig, jag omsätter i vanliga fall ett ganska imponerande antal dukar, det sällsynta med den här duken är dels storleken, dels motiven som den så småningom kommer att prydas av.

Duken är två och en halv meter lång och sjuttio centimeter hög och under de närmaste veckorna kommer den att förvandlas till en tavla föreställande staden Belgrad.
När jag fick beställningen upplevde jag alla möjliga känslor på en gång. Skräck, glädje, osäkerhet, förvirring inför tekniska problem och lösningar, förväntansfullhet och iver över att få sätta igång. Under tiden som jag lyssnade på vad min kund förväntade sig av mig och hennes känslor kring tavlan som jag nu hade fått uppdraget att måla började en annan känsla sprida sig genom min kropp, jag kände mig ärad. Hon hade valt ut mig till att måla hennes Belgrad, hon överlät till mig att återge staden så som hon ser och älskar den och det är detta faktum som gör den här tavlan så speciell för mig.

Som med så många andra känslor så leder en till en annan och när duken väl anlände i fredags hade alla känslor av ära förvandlats till ren skräck och panik. Jag spenderade en lång stund åt att betrakta den enorma vita tavelduken och jag kände mig som om jag vore ungefär tre centimeter hög. Jag har alltid känt till begreppet tavelskräck men det här var nog första gången som jag upplevde det på riktigt. Trots att jag hade gått igenom tavlan tusen gånger i mitt huvud sedan jag fick beställningen kände jag mig inte redo. Jag tittade på klockan, konstaterade att det var för sent att börja måla, låste galleriet och gick hem för att fira helg.

När jag återvände till galleriet i måndags var jag fortfarande inte redo, däremot hade jag haft en dialog med mig själv under helgen och kommit fram till ett par viktiga saker.

Jag har äntligen lärt känna mig själv och jag vet hur jag fungerar, både som person och som konstutövare. Det är så många aspekter som måste vara i harmoni för att jag ska kunna måla och i det här fallet hade mitt självförtroende, som är en av de viktigaste ingredienserna, inte hunnit ikapp uppgiften som jag står inför. Det var därför som jag kände mig så liten. Nu har jag tack och lov målat sedan mitten av nittiotalet och jag har en del erfarenhet, både när det gäller själva yrkesutövandet men också när det gäller mig själv och på måndagen hade jag vuxit med en halvmeter. Istället för att börja stressa och banna mig själv för att jag inte målade gjorde jag annat samtidigt som jag väntade. Jag väntade på att alla mina verktyg skulle växa sig stora och starka, jag väntade på att kanalen till min kreativa källa skulle öppnas och att energierna skulle börja flöda. I går kväll var jag tillbaka i mina 181 centimetrar och mycket riktigt så hade tavlan en blå himmel när jag gick hem.

Jag får ofta frågan om hur lång tid det tar att måla en tavla. Jag har sällan något bra svar eftersom jag dels inte vet varför frågan är intressant och dels för att jag inte vet vilken typ av tid jag ska räkna med. Ska jag ta hänsyn till väntandet och oroandet, den tekniska planeringen eller bara den effektiva målartiden? Nu har jag ett guldläge att dokumentera framskidandet av en tavla av imponerande mått och jag tänker göra det här på bloggen.

Andra människor som har gjort annorlunda val än vad jag har gjort i livet reser till andra länder och platser. Jag spenderar mestadels av min tid här på Gamla Väster, kroppsligen i alla fall. Nu ska jag däremot göra en mental resa till Belgrad och jag hoppas att du vill följa med mig här framöver.

Jenni Berndtson
http://www.jbdesign.nu/

Andra Bloggar om: Konst, Jenni Berndtson, Gamla Väster